Den åldrande kroppen. Arkeologiska perspektiv på livscykelns sista faser
Projektet Den åldrande kroppen. Arkeologiska perspektiv på livscykelns sista faser avser att initiera forskning kring åldersrelaterade aspekter av
social identitet och ideologisk struktur
i förhistorien med betoning på ålderdom. Projektet avser att diskutera hög ålder som social parameter i olika arkeologiska kontexter.
De sista stadierna av livsbanan är en underbeforskat område
trots att äldre ofta utgör en relativt stor andel i flera arkeologiska populationer. Ny forskning inom sociologi, antropologi och historia har visat på denna kategoris skiftande betydelser och hur
äldre ofta är intimt inbegripna i för arkeologin centrala frågor kring sociala relationer och samhällsutveckling. Denna forskning har hittills trots uppenbar potential och relevans endast i
undantagsfall diskuterats i arkeologi.Projektet utgår huvudsakligen från analyser av äldre individer i ett antal strategiskt utvalda väldokumenterade gravpopulationer. Hög ålder definieras inte i första hand utifrån kalenderår eller efter bestämda ålderskategorier. Istället används ett intersektionellt livsbaneperspektiv som bygger på flexibelt definierade serier av i olika grad ’åldrande kroppar’, vilka utgår från osteologiskt ålderindikerande aspekter relaterat till förväntad livslängd.
Fokus ligger på social analys av direkta och indirekta aspekter av hur synen på den åldrande kroppen yttrar sig i fråga om (a) maskulinitetsideal och genusstrukturer, (b) status och maktrelationer samt (c) kulturell kontinuitet, minne och tid i olika sociala och materiella kontexter. Projektet har stor potential att bidra med ny information och perspektiv på centrala arkeologiska frågeställningar med internationell betydelse.
Projekttid: 2013-,
Projektfinansiering: Berit Wallenbergs stiftelse
Läs en första studie Här! (pdf)